Det är svårt att nå toppen,

men jag vet att det går !

Jag har känt båda känslorna,

lycka som sorg !

Det är svårt att se ljuset,

lättare och följa det dystra spåret.

Man vaknar upp på  morgnarna och tänker,

kanske blir det än bra dag iaf ?

Men ett ord kommer,

ett ord man inte vill höra.

Benen orkar inte bära,

och man faller...

Det är ju trots allt inte förbjudet att gråta,

men nu vill jag att ALLT ska kännas bra.

Tänk vad skönt att ladda batterierna !

Det som är svart blir vitt !

Jag kämpar och sliter,

men vad får jag tillbaks ?

Ett självförtroende till noll..

Jag försöker dölja allt,

med min spralliga sida.

Med den sida,

jag en gång alltid befann mig på !

Jag ger aldrig upp.

Aldrig kommer jag falla längst ner igen..

Det var ju så långt ner dit,

det gjorde så ont när jag föll förra gången !

Jag är snart uppe på toppen.

ALDRIG GER JAG UPP IGEN !

//Emma